HUNSOR -Sweden Today

HUNSOR -Sweden Today

free, independent information resource

www.hunsor.se/ehunsor.html » Sweden by Hunsor

Halvsanningar och lögner på DN:s ledarsida

Sweden TodayPosted by administrator Wed, September 25, 2013 13:13:12
Hanne Kjöller – ett journalistiskt moras i Sveriges största morgontidning

I maj utbröt våldsamma kravaller i Stockholmsförorten Husby. De brinnande bilarna och sammanstötningarna mellan polis och demonstranter skapade rubriker, inte bara i Sverige utan även internationellt. Många såg orsakerna i segregering och social nedrustning. Men inte alla. Enligt Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, var allt tal om sociala orsaker ett ”sammelsurium” hopkokat av ”skribenter på vänsterkanten”. Om upploppen berodde på social nedrustning ”borde det väl snarare vara Norrlands inland som stod i lågor”, skrev Kjöller och sammanfattade: ”Kravallerna i Husby används som en ram för människors älsklingsidéer om samhället. Och då blir källkontrollen mindre viktig”. (DN 24 maj)

Som belägg för sin tes hävdade Kjöller att påståendet att ”medierna struntat i Husby innan det började brinna” inte stämmer. Kjöller hänvisade till en egen sökning i arkivet Presstext som, under perioden 1 maj 2010 till 1 maj 2013, gav 1 176 artikelträffar på Husby, men bara 367 på det befolkningsmässigt jämnstora Bagarmossen.

Och Kjöller tycks ha rätt i sin hårda kritik. När jag söker i arkivet Newsline, dit Presstext hunnit flytta sina texter, får jag, precis som Kjöller, betydligt fler träffar på Husby än på Bagarmossen, 1 366 mot 388. (De något högre siffrorna beror på att några nya tidningar tillkommit.)

Men när jag tittar närmare på de av Kjöller åberopade artiklarna visar sig en helt annan bild. För att bekräfta sin tes har Kjöller inte bara tagit med artiklar om Stockholmsförorten Husby, utan samtliga artiklar om de många orter som har namnet Husby. Kjöller har räknat med både Västra Husby utanför Söderköping (241 artiklar), Östra Husby utanför Norrköping (252 artiklar) och Husby-Rekarne utanför Eskilstuna (63 artiklar). För att bara nämna några exempel.

Och Kjöller nöjer sig inte med ortsnamn landet runt, i hennes uppräkning ingår också artiklar om den norske rättspsykiatrikern Torgeir Husby (116), sakkunnig i rättsprocessen mot Anders Behring Breivik och artiklar om den norske sångaren och skådespelaren Hans-Erik Dyvik Husby (158) som bland annat spelade Cornelis i filmen med samma namn. Och så fortsätter det, artikel efter artikel. Inte ens travhästen Husby Lynet (4 artiklar) undgår att hamna i Kjöllers sammanställning.

Av ledarskribentens teori återstår - ingenting. En överväldigande majoritet av artiklarna handlar inte om Stockholmsförorten. Inte ens Kjöllers egen tidning har skrivit mer om Husby jämfört med Bagarmossen. Av 157 artiklar i DN som nämner Husby handlar 117 om Stockholmsförorten, medan det finns 120 artiklar om Bagarmossen.

Antingen klarar Kjöller inte ens av den mest grundläggande sökningen i ett tidningsarkiv, eller så försöker hon medvetet vilseleda läsarna av Sveriges största morgontidning. Frågan är vilket av alternativen som är värst.

Tyvärr är texten om Husby inget undantag, utan snarare symtomatiskt för Kjöllers journalistik; de grova faktafelen, missuppfattningarna och halvsanningarna är legio i hennes texter. Kjöller drar sig inte ens för regelrätta förfalskningar, något som jag tyvärr själv fått uppleva.

Hösten 2006 avslöjade jag i Uppdrag granskning att påståendena om att apatiska barn simulerar, eller förgiftas av sina föräldrar, saknar all grund. Avslöjandet väckte stor uppmärksamhet, inte minst för att en statlig utredare spelade en huvudroll i ryktesspridningen. Men Kjöller valde att gå till frontalangrepp. I en stort uppslagen ledarartikel hävdade hon att reportaget bara var ett sätt att ”karaktärsmörda” duktiga yrkespersoner och påstod att ett citat av en psykiatriker; ”dessa barn är inte så sjuka som det tycks” klippts ihop på ett felaktigt sätt för att ge intryck av att psykiatrikern pekade ut ”hela gruppen” apatiska barn som simulanter. (DN 15 feb 2007)

Det fanns bara ett problem. Det av Kjöller återgivna citatet existerade inte i programmet. Och av det citat, ”en del barn äter i smyg på nätterna”, som fanns med psykiatrikern framgick tydligt att han ”bara” anklagade vissa av barnen för att vara simulanter.

Kjöller hade medvetet förfalskat ett citat till sin motsats, och sedan baserat en hel artikel på det av henne påhittade citatet. Och arbetssättet var ingen engångsföreteelse. När jag hösten 2009 följde upp avslöjandena i boken De apatiska gick Kjöller återigen till angrepp, återigen med citat som inte existerade.

Den senaste i den allt längre och sorgligare raden av Kjöllers grova faktafel avslöjades i förra veckan. I sin mediekritiska bok En halv sanning är också en lögn påstår Kjöller att den svårt cancersjuke krögaren Erik Videgård, som inte beviljades sjukpenning i ett uppmärksammat fall, äger en bostadsrätt värd 12,5 miljoner. Tvåbarnsfamiljen, som Kjöller kallar Wallerstedt, hade ”gjort drygt 2,5 miljoner i vinst om de sålde lägenheten och flyttade till något mindre”, skriver Kjöller.

Problemet är bara att Videgård bor - i en hyresrätt.

Den kjöllerska journalistiken handlar om betydligt mer än de med tiden närmast tragikomiska faktafelen, genom Kjöllers position som ledarskribent på Sveriges största morgontidning blir det i förlängningen en fråga om hela det offentliga samtalsklimatet.

Björn Johnson, filosofie doktor i statsvetenskap, har i sin bok Kampen om sjukfrånvaron beskrivit hur Kjöller spelade en huvudroll i att etablera bilden att den stora ökningen av antalet sjukskrivningsdagar i början av 2000-talet berodde på nytillströmning, överutnyttjande och missbruk, när tillgänglig forskning pekar på att det snarare handlade om att de som redan var sjukskrivna inte lyckades, eller gavs möjlighet, att ta sig ur bidragssystemet och återgå i arbete.

En stor del av ansvaret för den kjöllerska journalistiken faller på hennes mångårige chef på ledarredaktionen, DN:s nuvarande chefredaktör Peter Wolodarski. Han underlät inte bara att att bygga in sedvanliga redaktionella kontrollmekanismer, han frångick dessutom grundläggande publicistiska regler i sitt försvar av Kjöllers återkommande misstag. När jag exempelvis, utifrån de pressetiska reglerna, krävde en rättelse av Kjöllers påhittade citat vägrade Wolodarski en rättelse med motiveringen att det skulle bli ”obegripligt för läsarna”.

Kjöller själv verkar inte se några problem. Hennes försvar för det grova sakfelet om Videgård i boken går i linje med hennes reaktion på kritiken för de förfalskade citaten om de apatiska barnen. Då försvarade sig Kjöller med att hennes påhittade citat var nästan rätt, ”näst intill förväxling likt” det som de facto sas i reportagen.

Frågan är hur DN:s ledning kommer att agera. Kommer man att se till att bygga in kontrollmekanismer för att undvika nya faktafel? Kommer ledarsidan att publicera en rättelse för att Kjöller lyckats med konststycket att blanda ihop en norsk rättspsykiatriker, en skådespelare och en travhäst med en svensk förort, eller kommer man, för att citera Wolodarski, anse att även detta blir ”obegripligt för läsarna”?

Till syvende och sist handlar det om hur länge till DN kan låta sig dras ner i det kjöllerska moraset. För om något lär vara ”obegripligt för läsarna” är det Kjöllers nästanrätt-journalistik där förväxlingar, på gränsen till journalistisk lyteskomik, blandas med grova faktafel och förfalskningar.(av Gellert Tamas, Aftonbladet)


HUNSOR's inlägg till Gellert Tamas artikel:

Under de gångna 3 åren har det blivit tydligt att DN har tagit en stark partipolitisk ställning även i sin rapportering om Ungern, vilket HUNSOR redaktionen vid upprepade tillfällen redan har påpekat via E-post till berörda reportrar och krönikör. Det senaste var 2012-03-16 när denna förvrängda rapportering åter blev tydligt, när dagen efter Ungern firade sin nationaldag DN väljer att lägga fokus på en intervju med en av Viktor Orbáns argaste kritiker samt ett mycket kritiskt ekonomiskt inlägg (sid 14-16) men inte ens nämner att i Ungern folk på gatan just firade nationaldagen. Detta kan tyckas märkligt nog, men när DN dessutom understöder detta med halvsanningar, felaktig information och missvisande diagram om rådande ekonomiska läget, då bryter DN mot pressetiken.

Att oroa sig över det framtida Europa är relevant. Vi står inför gigantiska utmaningar de kommande åren. Att se Ungern som ett av de stora hoten mot demokratin som DN har vid flertal tillfälle skrivit om, är däremot inte bara synd utan också aningen naivt.

Högerextremismens utbredning i Europa är djupt oroande. Den ungerska ambassadören i Sverige, Gábor Szentiványi, relaterade i sin replik till det ekonomiska klimatet i DN vilket han givetvis inte är ensam om. I bistra tider med ökad arbetslöshet och ekonomisk utsatthet är det lätt att vända blicken inåt och ge inskränktheten ett ansikte. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli. Och dess ansikte är aldrig vackert. Oavsett om det handlar om marscherande ungerska högerextremister eller om välklädda män i kostym som med järnrör jagar invandrare på Kungsgatan i Stockholm. Idag efter avslöjanden om etniska register som förs på romer i Sverige 2013, har HUNSOR redaktionen mycket svårt att tro att det idag skulle vara värre att vara minoritet i Budapest än i Malmö eller rom i Ungern kontra Slovakien, Rumänien eller Serbien. Eller i Sverige för den delen.

Därför är det djupt olyckligt att de högerextrema blivit sinnebilden av dagens Ungern. Och DN har jobbat hårt på att måla upp en sådant bild över Ungern och den ungerska regeringen. Ett Ungern som kämpar i uppförsbacke och som har en lång väg att vandra innan saker och ting faller på plats. Vi ungrare som bor i Sverige hoppas inte på några mirakel. Men vi har en uppriktig önskan om att Ungern ska få en ärlig chans att bedömas utifrån den situation de befinner sig i och vad de faktiskt behöver åstadkomma. Framförallt har vi en önskan om att de journalister som uttalar sig om situationen i Ungern idag, bemödar sig att läsa på och försöka förstå bakgrund och fakta - såväl historisk som nutida - reser mer till självaste landet och träffar människor på plats för att därefter försöka förmedla en nyanserad och rimligt objektiv bild. (HUNSOR redaktionen)





  • Comments(0)//sweden.hunsor.se/#post118