HUNSOR Observer

HUNSOR Observer

free, independent information resource

www.hunsor.se/ehunsor.html » Hungary by Hunsor

4 november, Sovjetunionen invaderar Ungern

Hungary TodayPosted by administrator Mon, November 04, 2013 10:27:46
4 november 1956 Sovjetiska trupper invaderade Ungern för att stoppa den revolution, som startade den 23 oktober. Ungernrevolten 1956 var ett folkuppror i Ungern riktad mot landets dåvarande regering styrd av det kommunistiska Ungerska arbetarpartiet samt mot Sovjetunionens inflytande i Ungern. Den ägde rum mellan 23 oktober och 4 november.

Under några dramatiska vintermånader 1956 slogs Ungern för sin frihet. Den 23 oktober 1956 fylldes Budapests gator av studenter och arbetare som krävde fria val, pressfrihet, flerpartisystem och ryssarna ut ur Ungern!

Medan sovjetiskt pansar krossade upproret vädjade ungrarna förgäves om hjälp från västvärlden. Ungernrevolten hade brutalt slagits ner av Sovjetunionen och trots febril diplomatisk aktivitet i generalförsamlingen kunde FN inte stödja Ungerns frihetskamp. Stormakterna ägnade sig istället åt Suezkrisen och FN:s maktlöshet framträder med smärtsam tydlighet.

Som den ende och förste reportern lyckas Kurt Andersson ta sig in i Ungern och sända ifrån ett sargat och lemlästat Budapest. Han ser spår av hårda strider, korsen över dom stupade frihetskämparna. Och han ser frysande och slitna människor i långa livsmedelsköer.

Bakgrund: Ungernrevolten

Något höll på att hända i Ungern. Det var många tecken som tydde på det. Den 22 oktober 1956 höll studenterna protestmöten och krävde att sovjetiska trupper skulle lämna Ungern, att Sovjetstjärnan skulle bort från Ungerns flagga och att den avsatte politikern Imre Nagy åter skulle tillsättas som regeringschef. Man krävde också fria val skulle hållas och att Ungern skulle bli en flerpartistat.

Den 23 oktober förbjöd inrikesministern offentliga möten och demonstrationer. Studenterna trotsade förbudet och nu började rapporterna komma om att 200.000-300.000 människor hade samlats utanför parlamentsbyggnaden i Budapest. På kvällen den 23 oktober stormades den väldiga Stalinstatyn i Budapest av upprörda studenter och nu rasade öppna strider mellan demonstranter och sovjetiska trupper.

De demonstrerande studenterna och arbetarna hade förvandlats till frihetskämpar. Vapnen kom från de ungerska trupperna och mot dem stod polisen uppbackad av sovjetiska pansartrupper. Den 25 oktober öppnade sovjetiska tanks eld mot obeväpnade demonstranter.

Den 29 oktober slöts vapenvila och revoltledaren Imre Nagy bildade koalitionsregering. Sovjet trotsade vapenvilan och satte in fler trupper i Ungern. Regeringschefen Imre Nagy tog då det ödesdigra beslutet att begära Ungerns utträde ur Warszawapakten. Nu hotades hela den sovjetiska hegemonin i öststaterna. En ny sovjettrogen regering tillsattes ledd av János Kadar. Ungrarna vädjade förgäves till västmakterna och till FN om hjälp men dom diplomatiska krafterna ägnades mest åt Suezkrisen.

De sovjetiska ledarna som överrumplats av den snabba händelseutvecklingen agerade först ganska försiktigt. Det visade sig ganska fort att sovjetunionen kunde inte låta ett litet och frihetssträvande folk bara så där utan konsekvenser bryta sig ur Warsawa pakten. De beordrade Röda Armén att gripa in. På morgonen den 4 november rullade sovjetiska militärförband in i Budapest. Inom loppet av några timmar var alla strategiska platser besatta. Hårda strider utkämpades i stadens många delar mellan ungerska frihetskämpar som var lätt beväpnade mot sovjetiska stridsvagnar som sköt besinningslöst.
Det säger en hel del om Röda Arméns utbildningsstandard och förljugenheten hos den stalinistiska propagandan att många sovjetiska soldater först inte förstod att de skickats till Ungern, utan trodde att de skickats till Berlin eller till något annat ställe för att slåss! Men befolkningen vägrade att böja sig. Den gjorde motstånd med allt som fanns till hands.

Efter hårda strider lyckades de sovjetiska styrkorna ockupera landet. Minst 20 000 ungrare dog och 200 000 gick i landsflykt i nederlagets kölvatten.

När Ungernrevolten slogs ned av Sovjetunionen tog Nagy och 41 andra personer, däribland Georg Lukács, Géza Losonczy och László Rajks änka, Júlia, sin tillflykt till Jugoslaviens ambassad i Budapest. Ungerns nye ledare János Kádár (som tillsatts av Sovjetunionen) hade utlovat fri lejd och den 22 november lämnade Nagy ambassaden tillsammans med trettionio andra flyktingar. Georg Lukács och två andra personer hade redan åkt. Trots Kádárs löften arresterades Nagy och de övriga flyktingarna omedelbart av sovjetiska soldater. De nya ungerska ledarna försökte övertala Nagy att avgå som premiärminister och erkänna den nya regeringen men han vägrade. Efter fyra dagar flögs Nagy, hans familj och trettio av hans vänner till Rumänien där de hölls fångna på slottet Snagov. I april 1958 flögs Nagy tillbaka till Ungern. Han fängslades tillsammans med Pál Maléter, Miklós Gimes, József Szilágyi, Sándor Kopácsi och Géza Losonczy i Budapests centralfängelse. Kádár hade bestämt att fångarna inte skulle torteras. József Szilágyi avrättades två månader tidigare än de övriga. Géza Losonczy dog efter att ha inlett en hungerstrejk. Nagy vägrade att erkänna sig skyldig till anklagelserna men han och de andra dömdes till döden. Kopácsis straff ändrades dock till livstids fängelse. Den 16 juni hängdes Nagy tillsammans med Pál Maléter och Miklós Gimes. Nagy och de andra begravdes i omärkta gravplatser på allmänna begravningsplatsen i Budapest.

År 1989 fick Nagy återupprättelse och friades från alla anklagelser av Ungerns högsta domstol. Stoftet grävdes upp och Nagy fick en statsbegravning där mer än 100 000 människor deltog.

Historiker trodde länge att ryssarna hade det största ansvaret för att Nagy avrättades och att syftet var att avskräcka andra östeuropeiska ledare från att gå för långt. Men enligt Victor Sebestyen, som skrivit en bok om Ungernrevolten, finns det inga bevis för att det var så. Nikita Chrusjtjovs son, Sergej Chrusjtjov, sa att hans far blev "nedslagen" när Kádár ville avrätta Nagy och dokument som offentliggjordes på 1990-talet tyder också på att det främst var Kádár som ville se sin företrädare hängd. Ryssarna sköt gång på gång upp rättegången för att avrättningen inte skulle ske på ett för dem obekvämt tillfälle. I december 1957 uttryckte Chrusjtjov intresse för att benåda Nagy vilket förfärade Kádár, men i maj 1958 gav Chrusjtjov till slut klartecken för att rättegången kunde inledas.

Ungernrevolten sammanföll med den internationellt spända situationen på grund av Suezkrisen och Ungern tyvärr fick inget stöd från västvärlden. Mycket tyder på att USA hade blivit överraskat av utvecklingen i landet och trots påkostad propaganda som uppmanade till revolution genom Radio Free Europe hade man ingen plan på hur man skulle bete sig om det blev den folkresning de förespråkade i någon av de ockuperade sovjetiska öststaterna. Strax efter revolten intervjuade amerikanska akademiker 1000 ungerska flyktingar. 96 procent sa att de utländska radiosändningarna fick dem att tro att de skulle få hjälp från väst. Revolten sammanföll också med med det amerikanska valet som tog upp Dwight Eisenhowers uppmärksamhet.

FN med Dag Hammarskjöld förhöll sig passiv och Ungernfrågan och det hela kom på dagordningen först den 4 november 1956 när Budapest redan har blivit ockuperat av ryssarna.

USA, Storbritannien och Frankrike lämnade in en formell begäran att Ungern skulle komma på dagordningen för att diskutera de sovjetiska trupperna som "med våld tränger undan folkets rättigheter", men ingen vågade stöta sig med ryssarna. Imre Nagy har också direkt vädjat till FN den 1 november 17:00 (CET) - viktiga telex från Ungern blev på ett oförklarligt sätt inte skyndsamt distribuerade till berörda personer.

Några få västobservatörer försökte rättfärdiga eller förklara det sovjetiska ingripandet med motivationen att Nagy ledde en "kontrarevolution". Idag många ungrare tycker att detta agerande från västvärlden var skamligt. Det var inte så mycket revolten som det sovjetiska förtrycket som gjorde intryck på utländska observatörerna.

Den marxistiske filosofen Jean-Paul Sartre, som tidigare försvarat Sovjetunionen, fördömde den sovjetiska attacken på Ungern i sin artikel "Stalins spöke". Sartre, liksom flera andra vänster orienterade intellektuella, lämnade i protest mot invasionen de kommunistiska partierna i väst.

Även inom andra länder inom östblocket ledde den sovjetiska interventionen till desillusionering och protester som slagits ner, men också skapade en ny generation av dissidenter.

1956 visade ungrarna världen att även en liten land kan resa sig och kämpa för sin egen frihet även mot en mycket större övermakt.

1956 visade Ungern till hela världen att friheten fås inte gratis, man måste kämpa för den.

Rapporterna om den ungerska frihetskampen återkom i så gott som varje nyhetssändning under dessa dramatiska vintermånader i hela Sverige. Radiolyssnarna kunde följa hur ungrarna slogs för sin frihet. Och omvärlden höll andan! Men revolten krossades av Sovjetunionen och järnridån drogs åter ner.
(sammanställt av HUNSOR redaktionen)



Lyssna från SR's arkiv:


1. De första flyktingarna från Ungern kommer till Sverige (1956)
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=253276&codingformat=.m4a&metafile=asx
2. Kurt Andersson sänder ifrån Budapest (1956)
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=1456907&codingformat=.m4a&metafile=asx
3. Amatörsändare skickar nödrop från Budapest den 4 november 1956.
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=253272&codingformat=.m4a&metafile=asx

  • Comments(0)//observer.hunsor.se/#post191